Stars!

Det började med fåglar...

...skrev ju Jan Stenmark. Det gjorde det också när jag träffade den här mannen i morse...

Klockan var kvart i sju och man kan väl säga att det inte var så många ute direkt. Normala människor hade nog vett att ligga kvar under täcket i stället för att vara ute i snöstormen.
-Har du sett några fåglar där uppe..? Det var det första han sa när vi möttes. Sen pratade vi en stund, om vädret och om fåglarna.

Det konstiga var att ingen av oss hade hund. Det brukar ju annars vara ett alibi för att få gå ut på konstiga tider. I stan är det väl ingen som bryr sig men här ute i bushen, i förorten där jag bor, tittar folk misstänksamt på en om man kommer gående för sig själv sådär som jag brukar göra. Jag går, och fotograferar nåt ibland och så vinglar jag vidare, lite lagom planlöst... Jävligt skumt, verkar en del tycka.

Vi hade alltså inte hund. Jag hade en kamera (eller två) och han hade en ryggsäck full med fågelfrö. Han berättade att han varje helg, hela vintern, brukade gå till ett visst ställe i skogen och där lägga ut mat till fåglarna.
Han pratade varmt om domherrarna och stenknäcken, och om storskraken och krickan som han just sett nere vid sjön. Han berättade att nu när barnen var stora och utflugna...jo han sa faktiskt det, så hade han mer tid att ägna sig åt sitt stora intresse.
Vi hade ganska trevligt där i snöstormen i några minuter tills han sa att han måste gå för fåglarna väntade.
Jag tog en bild och så sa vi hej då och gick vidare åt varsitt håll.

Vi tar ett glas i Wales.

Går en ny match med/mot digitalt svartvitt. Har använt Nik Silver Efex Pro 2 ett tag och nu är det dags att gräva ner sig på djupet i det programmet. Ser väl inte så tokigt ut tycker jag. Fast svartvit film är ju svårslaget och så luktar det så gott om framkallare och fix...

 

 

De två sista bilderna är från golfklubben Royal Porthcawl. När man reser med den där journalisten jag reser med ibland så brukar man av någon anledning få tillbringa en och annan timme på en golfbana...
Har man tur så hittar man då trevliga människor att ta en pint med i klubbhuspuben. Jag hängde med det här gänget medan journalisten hängde i nån bunker...
Brittiska golfbanor kan ju kännas otroligt skitnödigt pretto för en ickegolfare som jag. En massa skumma, mossiga regler om dresscode och annat tjafs. Fast de här gubbarna var i alla fall rätt avspända.